Publicerad den 2 kommentarer

Det spanska inbördeskriget 1936 – 1939

Mordet på högerpolitikern och förre finansministern Calvo Sotelo den 13 juli 1936, som begicks av en grupp icke tjänstgörande poliser, utlöste en sedan flera månader planerad militär resning. Politiker och militärer från extremistorganisationen Falangen på den politiska högerkanten träffades på ett hemligt möte i Madrid i mars 1936 och kom överens om att stödja en militär resning om denna blev nödvändig.

Ledare var generalerna José Sanjurjo och Emilio Mola. Sanjurjo, som fanns i Portugal i exil efter sitt misslyckade kuppförsök 1932, blev befälhavare på fastlandet. Mola skötte alla förberedelser och planering av revolutionen och slutligen ansvarade Franco för upproret bland trupperna i Marocko. General Franco var en mycket högt respekterad person och före detta överbefälhavare under den tidigare borgerliga regeringen och när han först blev tillfrågad kunde han inte bestämma sig. Han var osäker in i det sista om en militärkupp skulle lyckas. Franco var som chef för främlingslegionen i Marocko mannen som Mola och Sanjurjo absolut måste ha på sin sida. Den 15 juli gav Franco sitt definitiva besked till general Mola. Han stödde helt och fullt en militär resning.

Det börjar i Marocko

Det började i Nordafrika. Klockan fem på morgonen den 18 juli 1936 gjorde en arméförläggning i Melilla i Marocko uppror och arresterade eller avrättade sina republikanska kollegor. Dagen efter gjorde flera andra militärledare samma sak runt om i Spanien. Sevilla föll först och därefter stad efter stad i resten av Andalusien. Den 20 juli 1936 kunde man se tusentals Madridbor med vapen i hand. Det spanska inbördeskriget hade startat. Den 12 september sammanträdde ledningen för La Junta de Defensa Nacional (regeringen för landets försvar) i Salamanca och valde Franco till överbefälhavare för samtliga rebellstyrkor. Det var alltså fasciströrelsen som valde Franco till ledare sedan kuppen hade inletts. Detta säger oss bland annat att det inte var Franco som ensam skapade den spanska fascismen. Franco var snarare en produkt av den. Kuppen blev dock endast delvis framgångsrik. Många militärer, särskilt de yngre, förblev regeringen trogna och regeringen delade snabbt ut vapen till arbetarmilis. Snabbutbildning gavs i krigföring och Spanien delades i två läger – med Franco eller mot Franco. På ena sidan stod adel, präster och borgare samt givetvis nästan alla militärer, på andra sidan arbetarklassen och de intellektuella.

Hitler och Mussolini hjälper Franco

Regeringssidan hade från början ett kraftigt militärt och ekonomiskt övertag men ledningen var splittrad. Makten gled alltmer över till extrema vänstergrupper och rättsstaten upphörde att fungera. Nationalisterna behövde hjälp och fick det från både Hitler och Mussolini som båda gav Franco sitt stöd. De hundratals flygplan och tusentals soldater som sändes från Tyskland och Italien var det stöd som Franco behövde för att lyckas i sitt kuppförsök. Rebellerna skulle aldrig ha kunnat genomföra kuppen utan hjälp av tyska och italienska förstärkningar i form av soldater, teknisk hjälp, flygplan och framför allt krigsmateriel.

Den internationella brigaden

Inte heller skulle republikanerna ha kunnat hålla stånd så länge utan hjälp av Sovjetunionen och den internationella brigaden. Hösten 1936 bestämde sig Sovjet för att stödja republikanerna. Vapen och material sändes till Spanien och i oktober kom de första stridsvagnarna och hundratals flygplan. Under 1936 gjorde nationalisterna två allvarliga försök att attackera huvudstaden Madrid men blev båda gångerna tillbakaslagna. Andra gången, den 28 oktober 1936, berodde det till stor del på den internationella brigaden som tidigt på morgonen hade anlänt till Madrid. De internationella brigaderna bestod under inbördeskriget av cirka 40 000 frivilliga från 53 länder som slogs på republikanernas sida mot Francos nationalister. Av dessa kom 500 från Sverige, varav 50 cirka dog i skyttegravarna eller på slagfältet.

Kriget tar slut och Franco blir statschef

Under de tre år som spanska inbördeskriget varade skulle mellan 600 000 och 800 000 människor mista livet. Den 1 oktober 1937 valde regeringen enhälligt Franco till spansk statschef med diktatoriska befogenheter i de ockuperade områdena. Vad gjorde då Franco? Jo, han eliminerade republikens försök att ge självstyre till olika regioner och införde ett enda språk och en enda fana i Spanien. Han avbröt den socialisering som republikanerna i de ockuperade områdena startat samt annullerade alla reformer som införts. Tack vare detta fick medel- och överklassen vatten på sin kvarn och gav honom sitt helhjärtade stöd. Han blev frälsaren som återbördade det som socialisterna/kommunisterna hade tagit ifrån dem.

Dela med dig av drömmen om Spanien

2 reaktioner på “Det spanska inbördeskriget 1936 – 1939

  1. Hej Sven. Vilken kanon hemsida du har. Fantastiskt med mycket info,.. Men en sak hittar jag inte. Fråga; om du bor i Spanien och har/får “svensk” pension.. Hur gör man/du när man får insatt pensionen på svensk bank sedan växla till euro och skickat till spansk bank eller.. Har du möjlighet till att ge exempel på hur tillväga sättet går till..? Mvh.

    1. Tack för dom fina orden om min hemsida/blogg. Det värmer 😊

      Om du bor permanent i Spanien, dvs. har flyttat ut från Sverige och har residencia i Spanien så ansöker du hos Skattemyndigheten om SINK-skatt. Särskild skatt för i utlandet bosatta betyder det.

      Du anger då ditt bankkonto i Spanien och pengarna skickas direkt dit. Om du inte är skriven i Spanien och vill ha pensionen på ditt spanska konto så får du själv överföra dom dit.

Kommentarer är stängda.