Publicerad

Vad är sanningen om husockupationer?

Inte bara pandemin har skapat rubriker i spansk media i sommar. En annan het potatis som har rört upp den politiska och mediala agendan är så kallade ”okupas”, det vill säga husockupanter. Tidningen Sydkusten har skrivit mycket professionellt om detta och här kommer utdrag ur deras artiklar.

Både media och politiker har målat upp skräckscenarier där semesterfirare återvänder hem och finner sitt hem ockuperat av okända och utan möjligheter att kasta ut dem. Enligt jurister är detta ytterst ovanligt i Spanien, trots att en del får det att låta som om det skulle vara ett av landets stora problem. Det skriver tidningen El Diario.

Bland flera felaktiga föreställningar förekommer att de första 48 timmarna av en husockupation skulle vara avgörande för om fastighetsägaren kan vräka ockupanterna eller ej. Enligt ryktet skulle det efter dessa två dygn vara omöjligt utan ett domstolsbeslut. Enligt jurister som intervjuats i tidningarna El País och El Diario är detta inte sant, det finns ingen sådan gräns i nuvarande lagstiftning.

Det finns dock en stor skillnad i hur vräkningen kan gå till, beroende på vilken typen av brott som begåtts. I fallet ockupation kan det nämligen röra sig om antingen hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, beroende på hur bostaden används av ägaren. Det är inte samma sak att ockupera någons bostad, oavsett om det är en permanentbostad eller semesterbostad, som att ockupera en tom fastighet som exempelvis ägs av en bank eller en gamfond. De straffrättsliga påföljderna skiljer sig också åt.

Hemfridsbrott, “allanamiento de morada”, behandlas i artikel 202.1 i brottsbalken och kan leda till fängelsestraff på upp till fyra år, om ockupanten använder våld eller hot. Brottet ska anmälas till polis eller domstol tillsammans med ID-handling och dokumentation som lagfart, giltigt hyresavtal eller fakturor. Polisen kan agera när som helst för att vräka de illegala bosättarna, alltså oavsett hur många timmar som har passerat. Denna typ av brott förekommer visserligen, men är ovanliga (285 fällande domar under 2018) och följer dessutom en nedåtgående trend. Enligt domaren Joaquim Bosch som intervjuas av El Diario, kan folk känna sig trygga i sina hem.

Om bostaden som ockuperas däremot är obebodd, betecknas det istället som egenmäktigt förfarande, ”usurpación”. Detta brott leder endast till böter, så länge det inte är något våld eller hot inblandat. Dessa ockupationer sker oftast i övergivna bostäder som tillhör banker eller gamfonder. Det kan också vara osålda lägenheter, många gånger i ofärdiga byggen. I dessa fall måste det rättsliga förfarandet inledas innan vräkning kan ske.

Enligt de experter som intervjuats av El País och El Diario faller de flesta husockupationer i Spanien under denna typ. Den vanligaste typen av ”okupas” är fattiga familjer som ockuperar bankåtertag. Något helt annat är de problem som kan uppstå om en hyresgäst vägrar flytta när kontraktet löper ut eller helt enkelt slutar betala hyran. Det rör sig varken om hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande.

Dela med dig av drömmen om Spanien